Vi har granskat anti-cancereffekterna av DCA, ett särläkemedel som länge använts som en prövande behandling för olika förvärvade och medfödda störningar av mitokondriell intermediärmetabolism. Hämning av DCA av mitokondriella pyruvatdehydrogenaskinaser och efterföljande reaktivering av pyruvatdehydrogenaskomplexet och oxidativ fosforylering är den gemensamma mekanism som förklarar läkemedlets antineoplastiska effekter. Minst två grundläggande förändringar i tumörmetabolismen induceras av DCA som motverkar tumörtillväxt, metastasering och överlevnad: den första är en omdirigering av glukosmetabolismen från glykolys till oxidation (omvändning av Warburg-effekten), vilket leder till hämning av proliferation och induktion av caspasmedierad apoptos. Dessa effekter har upprepats både i humana cancercellinjer och i tumörimplantat av olika könslinjeursprung. Den andra grundläggande förändringen är det oxidativa avlägsnandet av laktat via pyruvat och den samtidiga buffringen av vätejoner av dehydrogenaser som finns i mitokondriernas matris. Prekliniska studier visar att DCA har additiva eller synergistiska effekter när det används i kombination med standardmedel som är utformade för att modifiera oxidativ stress i tumörer, vaskulär remodellering, DNA-integritet eller immunitet. Dessa fynd och begränsade kliniska resultat tyder på att potentiellt fruktbara områden för ytterligare kliniska prövningar omfattar 1) höggradiga astrocytom hos vuxna och barn, 2) BRAF-muterade cancerformer, t.ex. melanom, kanske i kombination med andra prooxidanter, 3) tumörer där resistens mot standardläkemedel av platinaklass kan övervinnas med kombinationsbehandling och 4) tumörer av endodermalt ursprung, där omfattande experimentell forskning har visat på betydande antiproliferativa och proapoptotiska effekter av DCA, vilket har lett till en förbättrad överlevnad för värden.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *