Avsnitt(er):
TENN. CODE ANN. § 36-6-302TENN. CODE ANN. § 36-6-303TENN. CODE ANN. § 36-6-306TENN. CODE ANN. § 36-6-307

36-6-302. Storföräldrars besöksrätt vid barnets flyttning eller placering i hem eller anläggning.
(a) (1) (A) Om ett barn avlägsnas från barnets föräldrars, vårdnadshavares eller lagliga vårdnadshavares vårdnad, och
(B) Om ett barn placeras i ett licensierat fosterhem, en inrättning som drivs av ett licensierat barnomsorgsorgan eller ett annat hem eller en annan inrättning som utses eller drivs av domstolen, oavsett om placeringen sker genom domstolsbeslut, ett frivilligt placeringsavtal, ett överlämnande av föräldrarnas rättigheter eller på annat sätt;
(2) Då kan barnets mor- och farföräldrar beviljas rimlig besöksrätt till barnet under barnets minderårighet av en domstol med behörig jurisdiktion efter att ha funnit att:
(A) sådan besöksrätt skulle vara i det minderåriga barnets bästa intresse;
(B) mor- och farföräldrarna skulle på ett adekvat sätt skydda barnet från ytterligare övergrepp eller skrämseltaktik från förövaren eller någon annan familjemedlem;
(C) mor- och farföräldrarna inte var inblandade i någon påstådd handling mot ett sådant barn eller mot deras egna barn, som enligt den lag som var i kraft före den 1 november 1989, skulle utgöra ett brott mot:
(i) grov våldtäkt enligt § 39-2-603 ;
(ii) våldtäkt enligt § 39-2-604 ;
(iii) grov sexuell misshandel enligt § 39-2-606 ;
(iv) sexuell misshandel enligt § 39-2-607 ;
(v) Våldtäkt med avsikt att begå våldtäkt eller försök till våldtäkt eller sexuellt övergrepp enligt § 39-2-608 ;
(vi) Brott mot naturen enligt § 39-2-612 ;
(vii) Incest enligt § 39-4-306 ;
(viii) Begåvning av barn med hustruns syster enligt § 39-4-307 ;
(ix) Användning av minderårig för obscena ändamål enligt § 39-6-1137 ; eller
(x) Främjande av sexuellt beteende av minderårig enligt § 39-6-1138 ; och
(D) Mor- och farföräldrarna är inte inblandade i någon påstådd handling mot ett sådant barn eller mot deras egna barn som enligt den lag som gällde från och med den 1 november 1989 skulle utgöra en brottslig gärning:
(i) grov våldtäkt enligt § 39-13-502;
(ii) våldtäkt enligt § 39-13-503;
(iii) grov sexuell misshandel enligt § 39-13-504;
(iv) sexuellt övergrepp enligt § 39-13-505;
(v) brottsligt försök till något av brotten i underavdelningarna a.2 D i- a.2 D iv enligt § 39-12-101;
(vi) incest enligt § 39-15-302;
(vii) sexuellt utnyttjande av en minderårig enligt § 39-17-1003;
(viii) grovt sexuellt utnyttjande av en minderårig enligt § 39-17-1004; eller

(ix) särskilt grovt sexuellt utnyttjande av en minderårig enligt § 39-17-1005.
(b) Detta avsnitt ska inte tillämpas i något fall där barnet har adopterats av någon annan person än en styvförälder eller annan släkting till barnet.
36-6-303. Besöksrätt för styvföräldrar.
(a) I ett mål om annullering, äktenskapsskillnad eller separat underhåll där en (1) part är styvförälder till ett minderårigt barn som är fött av den andra parten, kan en sådan styvförälder beviljas rimlig besöksrätt till ett sådant barn under barnets minderårighet av en behörig domstol efter att ha funnit att en sådan besöksrätt skulle vara till det minderåriga barnets bästa och att en sådan styvförälder faktiskt tillhandahåller eller bidrar till underhållet av ett sådant barn.
(b) Ett sådant dekret ska förbli under domstolens kontroll och vara föremål för sådana ändringar eller modifieringar som krävs i det aktuella fallet.
36-6-306. Storföräldrars besöksrätt med barn som fötts utanför äktenskapet.
(a) Om någon av följande omständigheter, när de presenteras i en ansökan om besök av mor- eller farföräldrar i en krets-, kansli- eller allmän domstol med behörighet i fråga om familjeförhållanden, eller i en ungdomsdomstol i ärenden som rör barn som fötts utom äktenskap i det län där det ansökta barnet för närvarande är bosatt, kräver en utfrågning om mor- eller farföräldrarna motsätter sig besöket av den eller de vårdnadshavare som har vårdnaden om barnet, eller om mor- eller farföräldrarna har minskat besöket kraftigt av den eller de vårdnadshavare som har vårdnaden om barnet:
(1) Fadern eller modern till ett ogift minderårigt barn är avliden;
(2) Barnets far eller mor är skilda, juridiskt separerade eller har aldrig varit gifta med varandra;
(3) Barnets far eller mor har varit försvunnen i minst sex (6) månader;
(4) Domstolen i en annan delstat har förordnat om besök av mor- eller farförälder;
(5) Barnet har bott i mor- eller farförälderns hem under minst tolv (12) månader och har därefter avlägsnats från hemmet av föräldern, föräldrarna eller vårdnadshavaren (detta förhållande mellan mor- eller farförälder och barnbarn skapar en motbevisbar presumtion om att ett nekat besök kan leda till irreparabel skada för barnet); eller
(6) Barnet och mor- eller farföräldern har upprätthållit en betydande befintlig relation under en period av tolv (12) månader eller mer omedelbart före det att relationen avbröts eller kraftigt reducerades, denna relation avbröts eller kraftigt reducerades av föräldern, föräldrarna eller vårdnadshavaren av andra skäl än missbruk eller förekomst av fara för väsentlig skada på barnet, och det är sannolikt att avbrytandet eller den kraftiga reduceringen av denna relation kommer att medföra väsentlig känslomässig skada för barnet.

(b) (1) Vid prövning av en ansökan om besök av mor- och farföräldrar ska domstolen först avgöra om det föreligger en fara för att barnet ska komma till väsentlig skada. Ett sådant konstaterande av väsentlig skada kan grundas på att relationen mellan ett ogift minderårigt barn och barnets mor- eller farförälder har upphört eller kraftigt reducerats om domstolen efter vederbörlig bevisning fastställer att:
(A) barnet hade ett så betydande förhållande till mor- eller farföräldern att en förlust eller allvarlig minskning av förhållandet sannolikt kommer att medföra allvarlig känslomässig skada för barnet,
(B) mor- eller farföräldern fungerade som primär vårdgivare på ett sådant sätt att ett upphörande eller en allvarlig minskning av förhållandet skulle kunna avbryta tillgodoseendet av barnets dagliga behov och därmed medföra fysisk eller känslomässig skada; eller
(C) Barnet hade ett betydande befintligt förhållande till mor- eller farföräldern och förlust eller allvarlig begränsning av förhållandet innebär risk för annan direkt och väsentlig skada för barnet.
(2) Vid tillämpningen av detta avsnitt ska en mor- eller farförälder anses ha en betydande befintlig relation till ett barnbarn om:
(A) barnet var bosatt hos mor- eller farföräldern under minst sex (6) månader i följd;
(B) mor- eller farföräldern var heltidsansvarig för barnet under en period av minst sex (6) månader i följd, eller
(C) mor- eller farföräldern hade frekventa besök med det barn som är föremål för stämningen under en period av minst ett (1) år.
(3) En mor- eller farförälder behöver inte lägga fram ett vittnesmål eller en försäkran från ett expertvittne för att fastställa att det finns en betydande befintlig relation till ett barnbarn eller att förlusten eller den allvarliga minskningen av relationen sannolikt kommer att medföra allvarlig känslomässig skada för barnet. I stället ska domstolen ta hänsyn till om fakta i det enskilda fallet skulle få en rimlig person att tro att det finns en betydande befintlig relation mellan mor- eller farföräldern och barnbarnet eller att förlusten eller den allvarliga minskningen av relationen sannolikt kommer att medföra allvarlig känslomässig skada för barnet.
(4) Vid tillämpningen av detta avsnitt ska det, om barnets förälder är avliden och den mor- eller farförälder som ansöker om besök är förälder till den avlidne föräldern, finnas en motbevisbar presumtion om betydande skada för barnet på grundval av att relationen mellan barnet och mor- eller farföräldern upphör eller kraftigt reduceras.

(c) Efter ett första konstaterande av fara för betydande skada för barnet ska domstolen därefter avgöra om besök av mor- eller farförälder skulle vara till barnets bästa på grundval av faktorerna i § 36-6-307. Efter ett sådant beslut kan rimligt besök förordnas.
(d) (1) Om en släkting eller styvförälder adopterar ett barn gäller detta avsnitt, utan hinder av § 36-1-121.
(2) Om en annan person än en släkting eller styvförälder adopterar ett barn ska alla besöksrättigheter som beviljats i enlighet med detta avsnitt före adoptionen av barnet automatiskt upphöra vid adoptionen.
(e) Utan hinder av någon lag om motsatsen omfattar ordet ”mor- eller farförälder”, så som det används i denna del, med avseende på det ansökta barnet, bland annat:
(1) en biologisk mor- eller farförälder;
(2) en biologisk mor- eller farförälders make/maka;
(3) en adoptivförälders förälder; eller
(4) en biologisk eller adoptiv gammelmor- eller farförälder eller dennes make/maka.
(f) I detta avsnitt avses med ”kraftig minskning” eller ”kraftigt minskad” minskning till ingen kontakt eller symboliskt besök enligt definitionen i § 36-1-102.
36-6-307. Fastställande av barnets bästa när det gäller besök av mor- och farföräldrar.
Vid fastställandet av barnets bästa enligt § 36-6-306 ska domstolen beakta alla relevanta frågor, inklusive, men inte nödvändigtvis begränsat till, följande:
(1) Längden och kvaliteten på den tidigare relationen mellan barnet och mor- eller farföräldern och den roll som mor- eller farföräldern har spelat;
(2) Barnets befintliga känslomässiga band till mor- eller farföräldern;
(3) Barnets önskemål om barnet bedöms vara tillräckligt moget för att uttrycka ett önskemål;
(4) Effekten av fientlighet mellan mor- eller farföräldern och barnets förälder som manifesterats före barnet och mor- eller farförälderns vilja att, utom vid missbruk, uppmuntra ett nära förhållande mellan barnet och barnets förälder eller föräldrar, eller barnets förmyndare eller vårdnadshavare;
(5) mor- eller farförälderns goda vilja att lämna in framställningen;
(6) Om föräldrarna är skilda eller separerade, den tidsfördelning som finns mellan föräldrarna med avseende på barnet;
(7) Om en (1) förälder är avliden eller försvunnen, det faktum att mor- och farföräldrarna som begär besök är föräldrar till den avlidna eller försvunna personen;
(8) Om barnets föräldrar eller vårdnadshavare på ett orimligt sätt berövar mor- eller farföräldern möjligheten att besöka barnet, inklusive att neka mor- eller farföräldern besök av det minderåriga barnet under en period som överstiger nittio (90) dagar;
(9) Om mor- eller farföräldern försöker upprätthålla en betydande befintlig relation med barnet;
(10) Om beviljande av besök av mor- eller farföräldern skulle störa förhållandet mellan förälder och barn; och
(11) Eventuella domstolsbeslut om att barnets förälder eller förmyndare är olämplig.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *