”Vad är meridianer i kroppen? Och finns meridianlinjerna på riktigt?” är frågor som nykomlingar till TCM (traditionell kinesisk medicin) ofta ställer. Ur ett västerländskt perspektiv är det så att om något inte kan bevisas så ignoreras det. Här är hur både TCM och modern vetenskap bekräftar energikanaler….

Kan det verkligen vara så att vi har ett nätverk av vägar som transporterar energi genom hela kroppen? Är denna mikroskopiska rörledning verkligen ansvarig för vårt fysiska, känslomässiga och andliga välbefinnande? Och kan vi verkligen korrigera obalanser i våra kroppar genom att använda örter samt stimulera punkter med nålar som sammanfaller med dessa vägar?

De gamla kulturerna trodde på dessa vägar och korrigerade verkligen obalanser genom att justera mängden energi som flödar genom dessa energirörledningar i kroppen.

Den gamla siamesiska (thailändska) kulturen kallade dem för ”sen”-linjer. De gamla yogis som etablerade den ayurvediska medicinen kallade dessa energibanor för ”nadis”. Och traditionella japanska, tibetanska och kinesiska läkare kallade dem för ”kanaler” eller ”kärl”. Traditionell kinesisk medicin (TCM) kallade dem också för vad som kan översättas med den numera populära termen ”meridianer”. Det är troligt att varje forntida samhälle som utvecklade sin unika läkningsfilosofi hade en term som var synonym med ”meridian”.

Vad är meridianer?

En grundläggande TCM-definition av kroppens meridianer är att de är ett nätverk av ”energikanaler”. Du har förmodligen sett ett anatomiskt diagram över meridianpunkter i en akupunktörs behandlingsrum, eller annan typ av helare. När du tar en titt på detta diagram verkar det som om dessa meridianlinjer är ytliga och dyker upp precis under huden. Meridianer kan gå mycket djupare än hudytan, vilket vi återkommer till om en stund.

Meridianlinjer anses förbinda kroppens yta med de inre organen. Så länge Qi (energi) kan flöda genom dessa energikanaler i Guldlockzonen (inte för lite och inte för mycket) kan sjukdomar avvärjas.

Varje organ och större region i kroppen behöver energi för att fungera. Energin kommer från de näringsämnen vi äter från maten och från fritt flödande blod. Det finns sex par meridianer (totalt 12 större meridianer) som var och en påverkar ett motsvarande Yin/Yang-organ.

Kan vetenskapen bevisa kroppens meridianer?

Länge innan Benjamin Franklin experimenterade med elektricitet (hans drakflygexperiment är förmodligen mer myt än verklighet; han skulle troligen ha dött av elchocker) visste gamla kinesiska läkare att människokroppen innehåller laddade partiklar. Redan för 2 000 år sedan visste kinesiska läkare troligen att kroppens kärl kunde lagra och producera elektriska laddningar för att tillhandahålla elektricitet. De kanske inte kände till ”ATP” eller Adenosintrifosfat, som är det som glukos (blodsocker) bryts ner till för att ge oss energi. Det verkar dock som om de var väl medvetna om alla fysiologiska funktioner hos nerver, kapillärer, blodkärl, artärer och vener.

Som doktor i veterinärmedicin, Narda Robinson, påpekar i Veterinary Practice News använde akupunktörer i det gamla Kina meridianer för att aktivera det som dagens forskare skulle använda för att generera nerv- eller neuronfunktion.

Robinson konstaterar: ”Dessa neurala centra bearbetar de inkommande signalerna och justerar den endogena regleringen som bland annat resulterar i förbättrad cirkulation och organfunktion, analgesi, muskelavslappning och normaliserad immunfunktion”.

Som akupunktörerna för många århundraden sedan studerar en modern medicinsk akupunktör nervförbindelserna och ”väljer platser i enlighet med de önskade neuromodulerande resultaten”, säger Robinson och tillägger: ”Medicinska forskare och fysiologer är nu överens om att de perifera och centrala nervsystemen utgör den mest rationella grunden för att definiera meridianer.”

Hur undersöks kroppens meridianlinjer?

Forskning från Kina som publicerades i Journal of Electron Spectroscopy and Related Phenomena, drog slutsatsen att akupunkturpunkter har en högre täthet av mikrokärl. Dessutom innehåller de också en stor mängd invecklade mikrovaskulära strukturer. De punkter som inte var akupunkturpunkter uppvisade inte dessa egenskaper.*

I studien observerar forskarna specifika akupunkturpunkter. Dessa punkter avslöjar mikrovaskulära tätheter med två grenar som existerar runt tjocka blodkärl. Dessa punkter innehåller fina strukturer med fler stora blodkärl som är betydligt större i storlek. Forskarna fastställde också att meridianer (akupunkturpunkter) besitter en högre täthet av vaskularisering av kärl.

Den moderna forskningen har gett betydande bevis för att akupunkturmeridianer är viscerala. Faktum är att denna forskning använder sig av flera tekniker, inklusive MRT (magnetisk resonansavbildning), infraröd avbildning, LCD-värmefotografering, ultraljud och andra CT-avbildningsmetoder. Andra studier, som denna som publicerades i Bioelectromagnetics, definierar meridianlinjerna som ”särskilda ledningar för elektriska signaler”.

Kan det vara så att den moderna vetenskapen nyligen har bekräftat vad de gamla visste hela tiden?

*Chenglin, Liu, Wang Xiaohu, Xu Hua, Liu Fang, Dang Ruishan, Zhang Dongming, Zhang Xinyi, Xie Honglan, och Xiao Tiqiao. ”Röntgenfas-kontrast CT-avbildning av akupunkturpunkterna baserad på synkrotronstrålning”. Journal of Electron Spectroscopy and Related Phenomena (2013).

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *